I dessa tider, nu när fotbollssäsongen är över, och sommaren träder in, är det väldigt lätt att drabbas av abstinens. För ja, jag får det när jag inte får se en match på flera veckor/månader. (Okej, vem försöker jag lura? Det räcker med några dagar, haha). Tänk dig att du brukar se i genomsnitt tre-fyra matcher per vecka, och sen helt plötsligt är så finns det inga fler att se. Det är över, liksom. Hemskt är det vill jag tala om! Därför är det väldigt bra att man har dessa vänskapsmatcher och kvalificeringsmatcher inför VM nästa år. De är inte många, men de dämpar den värsta abstinensen. Därför kändes matchen mellan Spanien och Haiti i lördags som en skänk från ovan.
Inte nog med att det var första gången på evigheter, som det Spanska landslaget var samlat igen (och med evigheter menar jag några månader), så skulle även Iker få spela igen. Blev så sjukt glad när jag såg honom komma gående ut på planen. Vår kapten! Det kändes nästan overkligt. Och att han inte fått spela de senaste månaderna i Real Madrid gjorde även saken ännu mer speciell. Detta var därför hans första match, på 135 dagar, som han stod i mål. Det är ganska länge. Och det kändes så jäkla skönt. Att se honom stå i målet var med andra ord matchens stora höjdpunkt. Att Torres blivit kallad denna gång kändes också riktigt bra. Första halvleken var himmelsk, och jag hade skrikit mig hes redan efter fyra minuter. Haha. Var väldigt nöjd med startelvan, och så blev det ju även två mål väldigt tätt.
Att få se Iker tillbaka på plan var obeskrivligt underbart.
Sedan inför andra halvleken skedde det en del förändringar som jag inte riktigt vad nöjd med. Först och främst byttes Iker ut. Hade hoppats att han skulle få stå hela matchen. Men samtidigt är jag så tacksam att han fick stå alls. Så jag försökte fokusera på det i stället. Även Ramos byttes ut, och vips så kändes planen mycket tommare. När sedan både Torres och Fàbregas byttes ut samtidigt en stund senare, trodde jag nästan att det var ett skämt. Varför är det alltid mina favoriter som försvinner först? Börjar nästan ta det personligt, alltså. Haha. Men nej, det var bra ändå. Att få se Spanien spela är aldrig tråkigt. Vann gjorde de också, med 2-1. Nu ser jag fram emot deras nästa match den 12:e, och sedan igen den 17:e. Och det blir den sista jag hinner se innan vi åker till Cypern. Muhaha.
Efter matchen var slut, hoppade vi sedan direkt in i matchen mellan Portugal och Ryssland från kvällen innan. Kunde nämligen inte se den när den gick live, så vi såg reprisen istället. Vid det här laget hade vi hunnit bli ganska flummiga, och satt hela matchen och skrattade åt hur alla ryska efternamn lät. Några exempel: "tennisarm", vasilin", "chili con carne", "chicken cock" och "byst-rov". (Och nej, detta är inget vi kommit på själva. De lät faktiskt så). Så ja, det blev en väldigt underbar och rolig fotbollskväll i lördags med andra ord.
