The end of an era
2014-06-24 | 01:09:00
Hade egentligen inte tänkt att blogga om detta, men kände tillslut att jag inte kunde låta bli. Det är helt enkelt för betydande för att bara ignorera. Spanien åkte alltså ut ur årets VM efter bara två matcher. Det kom som en blixt från klar himmel, och innebar i sin tur slutet av en era, dvs slutet på Spaniens storhetstid inom fotbollen (för den här gången i alla fall). Det hela började för sex år sedan, när Spanien vann med 1-0 mot Tyskland i EM-finalen 2008. Efter det rullade det bara på, och de vann både VM 2010 och EM 2012. Med andra ord; tre raka vinster i sträck. Och jag är så himla tacksam och glad att kunna säga att jag fick vara med och bevittna dem alla tre.
Under sista veckan av EM 2008 var jag med familjen i Tunisien. Såg då finalen (plus de två föregående matcherna Spanien spelade) på storbildsskärm på en gräsmatta utanför hotellet, tillsammans med en grupp människor med blandade nationaliteter. Det var första gången jag någonsin varit intresserad av fotboll och av EM, och jag hejade självklart på Spanien. Jag kommer aldrig glömma den lycka som fyllde mig då det stod klart att det var Spanien som stod som vinnare, och att det var Fernando Torres som gjorde det enda och avgörande målet. Efter det var jag fast, och jag har varit ett fan av det Spanska landslaget ända sedan den dagen.
Två år senare var det dags för VM. Minns tyvärr inte så mycket av själva matcherna, annat än att Spanien var grymma (och att Torres hade väldigt fint hår, haha). Däremot minns jag finalen som om den vore i går. Det var en lång och slitsam match mot Nederländerna, som inte avgjordes förrän i slutet av förlängningen. I 116:e minuten för att vara exakt. Spanien vann sitt första VM-guld någonsin. Det var ett historiskt ögonblick, och jag kan inte säga att det var något annat än episkt. Kan inte fatta att det redan gått fyra år sedan dess..
Och så, sommaren 2012 följde jag slaviskt alla Spaniens matcher och sa att "Detta är de enda matcherna man behöver se. Allt annat är onödigt, för Spanien kommer att vinna". Finalveckan krockade dock med Peace & Love Festivalen, som jag var och jobbade på. På grund av detta missade jag semifinalen mot Portugal, men så fort jag fick höra resultatet så fanns det inget annat alternativ än att jag skulle befinna mig hemma i tid till finalen. Finalen skulle äga rum dagen efter festivalen var slut, så alla eventuella planer på att stanna kvar en extra dag (för att återhämta sig efter en hård vecka med långa dagar och alldeles för lite sömn) försvann. Jobbade fram till fem på morgonen sista dagen, och hann bara sova ca en timme, för vi var tvungna att ta tåget hem tidigt. Minns hur jäkla trött jag var hela den dagen, men också hur himla värt det var. Matchen var alldeles perfekt, och Spanien vann överlägset med 4-0 mot Italien.
Spaniens tre mål mot Australien idag: Villa, Torres och Mata.
Därför känns det, som ni kanske förstår, väldigt tråkigt att det var tvunget att sluta som det gjorde. Med en sådan stor förlust. Däremot tycker jag ändå att de kan åka hem med hedern i behåll, då de under sista matchen mot Australien faktiskt vann med 3-0. Inte för att det egentligen spelade någon roll, men för att det på något sätt kan fungera som en slags tröst. Ett bevis på att de fortfarande kan. Om bara denna segern hade kommit lite tidigare, så hade de kanske fortfarande varit kvar i tävlingen. Om bara Villa hade fått spela i någon av de tidigare matcherna, eller om Torres fått mer speltid, tex. Vem vet vad som hade kunnat hända då? (Båda gjorde mål i dagens match). Men ok, jag tänker inte spekulera vidare om det här i bloggen. Jag tycker bara att det var något som behövde bli sagt.
Samtidigt känns det även tungt att veta att detta förmodligen var sista gången vi fick se Spanien i sitt nuvarande utförande. Flera av spelarna kommer nämligen att vara för "gamla" för nästa VM, vilket innebär att många kommer ha blivit utbytta tills dess. Vi kommer med andra ord att ha ett i princip helt nytt lag. (Vilket i och för sig kanske kommer innebära ett uppsving, vem vet?). Så detta är verkligen slutet av en era, på flera nivåer. Både segermässigt och spelarmässigt. Den trupp som jag "vuxit upp" med och lärt känna kommer alltså snart upphöra att existera. Däremot kommer minnena alltid leva kvar, och pokalerna de lyft under dessa tre mästerskap kommer inte att glömmas bort. De tillhör historien nu. Så tack, Spanien, för dessa sex år av glädje, lycka och stolthet. I love you!
Kommentarer
Postat av: Mathilda
Usch, blir nästan lite tårögd ändå =( Vill inte attdet ska vara över. Vill inte att det ska ta slut...
Tur vi har gamla matcher kvar (från finaler osv) att se när som helst vi känner att vi har lust och saknar dem (både spelarna och de gamla goda tiderna) <3
Postat av: ♡ Hanna Andersson ♡
Kom helt klart som en chock att Spanien åkte ut så tidigt... Men hejar på Brasilien i detta VM!! :D
Trackback
