Fallens Dagar
2015-07-27 | 22:01:26
Det där med att blogga direkt efter man har varit någonstans eller gjort något verkar inte riktigt vara min grej. Känner att jag inte "hinner med", or something. Och därför blir det att jag bloggar väldigt långt efteråt istället. Men bättre sent än aldrig, eller? Drog hur som helst upp till Trollhättan förrförra fredagen för att kolla på fallen och flumma runt lite i staden. Sedan spelade även Måns Zelmerlöw. Kul dag!
Paul McCartney i Stockholm
2015-07-19 | 22:27:25
Okej, jag har försökt att skriva detta inlägget i typ en vecka nu, men det är liksom svårt att sätta ord på vad jag känner (och jag kan väl erkänna att jag varit lite lat också, haha). Förra torsdagen hände nämligen något av det absolut sjukaste och häftigaste jag någonsin har varit med om. Jag och Tilda åkte alltså till Stockholm i torsdags i förra veckan för att se Paul McCartney spela på Tele2 Arena. Detta skulle bli andra gången vi såg honom uppträda live (första gången var i Globen den 10 december 2011).
Dagen började med en tågresa på tre och en halv timme. Egentligen skulle det bara ha tagit tre timmar, men det blev en aning försenat. Fast det gjorde inte så mycket tycker jag. Satt och lyssnade på musik största delen av resan, och peppade inför konserten.
När vi kommit fram till centralen i Stockholm gick vi först och käkade på Burger King. Sedan gick vi och köpte tunnelbanekort och åkte bort till vårt hotell. (Vi bodde på precis samma hotell som förra gången. Haha). Där blev vi kvar i ca en timme, medan vi gjorde oss i ordning och peppade ännu mer inför konserten (dvs lyssnade på Beatles). Konserten skulle börja klockan 19:30, men vi tänkte att vi skulle vara där i god tid. Så någon gång vid 18-tiden drog vi dit. And that's when it happened..
Vi gick igenom kontrollen med kroppsvisitering och började snart att leta efter vår entré. Och så plötsligt, från ingenstans kändes det som, kommer det fram två finklädda kvinnor och en man och börjar prata med oss på engelska. Det första jag tänkte var att de var från någon tidning eller något, och att de ville intervjua oss inför konserten. Men istället förklarade de att de jobbar för Paul, och att de hade ett antal biljetter som de skulle dela ut till folk som var "stora fans". Så de frågade oss om vi var stora fans, om vi hade bra biljetter/ platser och så där. Jag minns inte exakt vad som hände efter det, för allt är lite suddigt (haha), men hur som helst så sa de att de ville uppgradera oss, och ge oss bättre platser. Så sträcker de fram två biljetter, och när jag läser på dem så står det att vi fått platser på den främre parketten, på rad ETT. Alltså LÄNGST FRAM, vid scenen. Vi blev helt "Omg, omg tack så mycket" och ja, det var svårt att få fram ord. Det är en sån där sak som man inte tror faktiskt händer i verkligheten. Och speciellt inte att det kan hända en själv.
Så där stod jag alltså, framme vid staketet framför scenen, endast ca sju meter från självaste Paul McCartney. Jag tror fortfarande inte att jag har fattat det riktigt ännu. Han var så himla nära! Jag kunde liksom verkligen SE honom, förstår ni? Och den känslan när han först klev ut på scenen och svepte med blicken över publiken och på oss som stod längst fram = obeskrivligt. Och det känns som att han kollade åt ens håll flera gånger under konserten. Sedan vet jag inte om jag inbillade mig eller inte, men jag är ganska säker på att jag fick ögonkontakt. Jag dör. Konserten var inte helt oväntat grym, och han spelade i närmare tre timmar. Stod och skrek och sjung med i låtarna och hoppades att det aldrig skulle vara över. En av de bästa kvällarna i mitt liv ♥
Dagen därpå gick vi upp klockan nio och käkade frukost. Sedan gick vi tillbaka till hotellrummet och chillade en stund innan vi checkade ut och gav oss ut på stan. Vandrade först runt en stund i Gamla Stan (ett måste varje gång jag är där, så himla mysigt), sedan vidare till MOOD Gallerian och sist men inte minst Sergels Torg, där Tilda shoppade loss. Själv kände jag mig snål, och tyckte att det räckte med Paul McCartney tröjan jag köpte efter konserten. (Så fin är den!) Tågresan hem blev en aning försenad, och även på hemvägen blev det lyssnande på musik blandat med tillfälliga freak outs över gårdagens händelser. Bästa var ju när den barnfamiljen som suttit bredvid oss i början av resan gick av, och vi kunde ta en hel 4-sitsplats för oss själva. Bekvämt. Haha.
