I går kväll spelades finalen av årets Champions League mellan Real Madrid och Atlético Madrid, och man visste redan i förväg att oavsett resultat, så skulle det komma att bli en historisk match. Antingen skulle Atlético få vinna för första gången någonsin i klubbens historia, eller så skulle Real få lyfta pokalen för 10:e gången. La Décima. Detta är något som Real Madrid varit på jakt efter ända sedan deras senaste seger, år 2002. Och nu, efter 12 år, har den drömmen äntligen gått i uppfyllelse. Som Real-fan kan jag inte annat än säga att det känns så förbannat himla skönt! Och vilken jäkla match! Det här var ingen vanlig match vill jag lova er. Detta var en sån där bita-på-naglarna-och-skrika-sig-hes-match. Jag skulle vilja skriva om hela matchen, från start till mål. Men jag tänkte att jag försöker sammanfatta den lite kort istället, i form av punkter av matchens förlopp, samt mina egna personliga höjdpunkter. Here we go:

 

 

 

 

* Förlängningen kan jag sedan bara sammanfatta på ett sätt: GULD! Under den drygt trettio minuter långa förlängningen lyckades Real Madrid vända hela spelet, och smällde in inte ett, inte två, utan hela tre mål till. Först Bale, sedan Marcelo, och sist men inte minst Ronaldo, genom en straff. De gick från att ha varit minuter från att förlora, till att vinna överlägset. (Det var ungefär här jag började oroa mig över om jag skulle ha någon röst kvar till idag). Blev mycket skrikande där. Matchen slutade alltså 4-1, och Real Madrid stod som Europamästare för tionde gången. Där snackar vi "history in the making". Och detta är lätt en av de bästa matcher jag någonsin sett!

 

* Att få se Iker lyfta pokalen tillsammans med sitt lag. Det var så vackert, och betydde så extremt mycket, utav flera olika anledningar. Efter all den otur han haft ända sedan han blev skadad under en match i januari 2013. Att hans till en början tillfälliga bänkning blev mer permanent än vad den skulle. Att han blev ersatt och förlorade sin plats som förstemålvakt, trots att han är vår kapten och alltid har varit det självklara valet tidigare. Efter all den kritik och skit han fått ta emot från media, och så kallade "fans". Efter alla matcher han inte har fått stå i mål, när han borde ha fått göra det. Och eftersom han är den enda som är kvar av den trupp som vann lagets nionde pokal år 2002. Han förtjänade detta så himla mycket, och jag är så fruktansvärt glad att jag fick se honom lyfta pokalen ännu en gång.

 

* Intervjuerna. För det första så vi två intervjuer med Bale. En före och en efter matchen. Och han var så himla lättsam och glad och det var så härligt att se. Speciellt efter de hade vunnit och han hade knutit en halsduk runt huvudet som en mössa. Haha. För det andra så höll jag seriöst på att få en hjärtattack när de bytte över från studion till hon som intervjuade och såg att hon stod där med självaste Iker. Trodde inte mina ögon först. Och han var precis lika underbar som vanligt och babblade på massor. Med andra ord, bra intervjuer.

 

 

Blev kvar i soffan i sammanlagt fem timmar (mellan 20:00-01:00). Såg försnacket, förberedelser, reportage, osv. Sedan själva matchen, inklusive förlängning. Sedan den underbara prisutdelningen, och efter det kom eftersnacket, roliga klipp och intervjuer. Vi vågade inte stänga av och gå förrän vi var helt säkra på att det verkligen var helt över. Hade blivit så arg om jag missat något! Haha. Hur som helst så var det en alldeles underbar kväll, som blev bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Kommer kunna leva på detta länge!