Vet inte om jag har nämnt detta tidigare i bloggen (det har jag säkert men i allafall) men för några år sedan var jag ett jättestort fan av Bam Margera. Det var som störst runt år 2006-2007, då jag befann mig i en slags Jackass/Viva La Bam/CKY -period. Jag kollade på Jackass och Viva La Bam i stort sett varje kväll, lyssnade på CKY (och HIM såklart) och alla andra band som på något sätt hade en koppling till dem. Jag rent ut sagt älskade det. Och jag älskade Bam. Haha. Detta var min religion, min livsstil. Mitt allt.

Hur som helst. Väldigt bra tajmat så kom faktiskt CKY och spelade i Göteborg två somrar i rad (2006 och 2007 då) och självklart såg jag dem båda gångerna. Det var inte ens ett helt år emellan gångerna. Och andra gången jag var och såg dem så var även Bam där och kom upp på scenen och allt. Kan ni fatta att jag nästan dog? Och jag stod hur nära scenen som helst. Bara några meter i från. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv och på sätt och vis kan jag fortfarande inte fatta att det har hänt. Mitt beroende för Bam har dock svalnat nu på senare tid. Men i allafall. Jag kommer aldrig att glömma den dagen jag såg honom med mina egna ögon, eller hur galen jag var i allt det där under några fantastiska år.

Såg på killarnas twitter att de skulle ha en liveshow i dag, så jag var ju självklart tvungen att kolla. Det började ungefär tjugo över sju och höll på i ca 30-40 minuter. De pratade bland annat om releasen av deras nya skiva (snart). Tom kelade även med sin katt, Danny visade sin nya tatuering, de mobbade Dougie och så kollade de i en julkatalog efter julklappar till varandra. Haha, så himla roliga är dom. Skulle lätt kunna sitta och kolla på dem i flera timmar. Dom behöver inte ens göra något egenligen. Det räcker att de bara är där.

Printade självklart lite under tiden. Dålig kvalitet pga det. Stillbilder från liveshower är inte det lättaste alltså. Hehe. Men man ser ju.

Från vänster: Danny, Tom, Dougie och Harry.


Såå söta <3


Alla gav sig på Dougie, haha.

Och så Dannys nya tatuering. Fiiin :)

There's something about October..

Om det är något jag är bra på, så är det att få återfall. I går kväll såg jag och Tilda filmen Just my Luck för åttioelfte gången. För några år sedan var jag nämligen ett jättestort fan av bandet McFly, och ja, de är med i den filmen. Back then (runt 2007-2008) kunde vi kolla på den filmen typ varje dag flera dagar i sträck. Jag vet inte hur många gånger jag har börjat gilla detta bandet igen. Men det är många. Första gången jag upptäckte dem var 2005. Och då var det love at first sight. Haha.

Jag bloggade om mitt senaste återfall för nästan exakt ett år sedan (länk), dvs förra oktober och nu har det alltså hänt igen. Jag visste nästan redan innan vi såg filmen att jag förmodligen skulle falla tillbaka. And I was right. Men det gör ju egentligen inget. McFly är bra!

Brukar vanligtvis inte lyssna på dethär bandet. Faktum är att jag knappt visste om att de existerade förrän jag hörde "Closer to the edge" på radion för några veckor sedan. Men ja, nu har jag fått den låten på hjärnan. Tycker den är skitbra! Och denna video är rätt grym den med.

I sommar, lördagen den 5:e juni, ska jag och Tilda se Green Day spela på Ullevi. Vi bokade biljetterna i dag och kommer att sitta på läktaren. Jag hade helst stått i publikhavet på planen, men blev övertalad om att vi skulle ha sittplats. Kanske lika bra det. Så man kan röra sig lite mer. Hehe. Kommer bli skitkul i allafall. Jag älskar konserter! Även om jag inte ens är sådär jätteinne på bandet som spelar så gillar jag att gå bara för upplevelsens skull. Förhoppningsvis blir inte heller detta den enda konserten jag kommer att vara på i sommar. Festival någon?

Jag har fått ett återfall. Förr (för flera år sedan alltså) lyssnade jag väldigt mycket på Busted och McFly. Jag hade perioder fram och tillbaka då jag lyssnade på dem mer eller mindre. I bland har jag haft långa pauser då jag slutat lyssna på dem helt och hållet och i stället gillat annan musik. Men på något sätt lyckas jag alltid hitta tillbaka till just dessa två band och deras musik. Den gör mig glad, helt enkelt.

Första gången jag lyssnade på Busted var väl någon gång 2003. Och första gången jag hörde talas om McFly var någon gång 2005. Sedan dess har jag pendlat från att gilla dem, till att älska dem, till att sedan inte känna någonting alls. Och så helt plötsligt (som tex i dag), så fastnar jag och blir beroende. Over and over again. Story of my life.

Har lyssnat på dem hela eftermiddagen/kvällen/natten typ. Så många minnen. Sjukt synd att Busted splittrades. Men McFly finns kvar i allafall.



Överst är Busted, och nederst är McFly. Extremt gamla bilder är det dessutom. Haha. Önskar jag kunde vrida tillbaks tiden..