Två år senare var det dags för VM. Minns tyvärr inte så mycket av själva matcherna, annat än att Spanien var grymma (och att Torres hade väldigt fint hår, haha). Däremot minns jag finalen som om den vore i går. Det var en lång och slitsam match mot Nederländerna, som inte avgjordes förrän i slutet av förlängningen. I 116:e minuten för att vara exakt. Spanien vann sitt första VM-guld någonsin. Det var ett historiskt ögonblick, och jag kan inte säga att det var något annat än episkt. Kan inte fatta att det redan gått fyra år sedan dess..

 

Och så, sommaren 2012 följde jag slaviskt alla Spaniens matcher och sa att "Detta är de enda matcherna man behöver se. Allt annat är onödigt, för Spanien kommer att vinna". Finalveckan krockade dock med Peace & Love Festivalen, som jag var och jobbade på. På grund av detta missade jag semifinalen mot Portugal, men så fort jag fick höra resultatet så fanns det inget annat alternativ än att jag skulle befinna mig hemma i tid till finalen. Finalen skulle äga rum dagen efter festivalen var slut, så alla eventuella planer på att stanna kvar en extra dag (för att återhämta sig efter en hård vecka med långa dagar och alldeles för lite sömn) försvann. Jobbade fram till fem på morgonen sista dagen, och hann bara sova ca en timme, för vi var tvungna att ta tåget hem tidigt. Minns hur jäkla trött jag var hela den dagen, men också hur himla värt det var. Matchen var alldeles perfekt, och Spanien vann överlägset med 4-0 mot Italien.

 

 

Samtidigt känns det även tungt att veta att detta förmodligen var sista gången vi fick se Spanien i sitt nuvarande utförande. Flera av spelarna kommer nämligen att vara för "gamla" för nästa VM, vilket innebär att många kommer ha blivit utbytta tills dess. Vi kommer med andra ord att ha ett i princip helt nytt lag. (Vilket i och för sig kanske kommer innebära ett uppsving, vem vet?). Så detta är verkligen slutet av en era, på flera nivåer. Både segermässigt och spelarmässigt. Den trupp som jag "vuxit upp" med och lärt känna kommer alltså snart upphöra att existera. Däremot kommer minnena alltid leva kvar, och pokalerna de lyft under dessa tre mästerskap kommer inte att glömmas bort. De tillhör historien nu. Så tack, Spanien, för dessa sex år av glädje, lycka och stolthet. I love you!

 

 

I går var sista skoldagen för det här läsåret, vilket innebär att jag nu klarat av första året av utbildningen. Oh yeah! Dagen började med redovisningar av vår gård- och landskapsstudie som vi arbetat med under de senaste veckorna. Vi var fyra grupper, och varje grupps redovisning tog ca en timme. Sedan fick vi lite feedback, samt information inför nästa läsår. Sen fick vi gå. Vi hade bestämt gemensamt i klassen att vi skulle ha en avslutning hemma hos M. Men innan det blev det först lite fika på stan med E och L, samt en sväng till systemet och för att köpa pizza. Var sedan en av de första som infann mig hos M. Satt en stund på innegården och chillade, innan det plötsligt började ösregna och vi fick fly in. Haha. Sedan började det trilla in fler och fler, och tillslut var vi 15 pers. Hade en väldigt rolig och trevlig kväll. En jättebra avslutning på ett grymt år, helt enkelt. Känns helt sjukt att jag inte ska till skolan igen förrän i september..