Var och såg Bob Dylan spela på Trädgårdsföreningen i går kväll. Detta är andra gången jag sett honom live nu. Första gången var på Peace & Love Festivalen 2011. Kan inte fatta att det redan gått tre år sedan dess. Galet ju! Han verkade i alla fall vara på gott humör, och framförde låtarna med inlevelse. Tycker hans konserter känns så magiska och stämningsfulla på något sätt. Svårt att förklara. Och jag har hela tiden svårt att fatta att det faktiskt är han som står där framme. Det känns så himla overkligt på något sätt. Haha. Men ja, med andra ord så var det en riktigt lyckad kväll, och det var underbart att äntligen få se honom igen. Tack för allt, Bob ♥