Vad är grejen med Legolas, egentligen? Det är en fråga jag ställer mig själv varje gång jag råkar komma över något Sagan om Ringen eller (numera också) Hobbit-relaterat. Jag hade (som så många andra) en period då jag var helt fullkomligt besatt av honom. När den första Sagan om Ringen filmen kom ut år 2001 var jag 11 år, och jag gick och såg den på bio. (Såg även tvåan och trean på bio när de kom ut). Sedan den dagen har jag varit fast. Jag minns att vi pratade om honom i skolan (och om filmen i övrigt, vissa var ju exempelvis helt besatta av Frodo istället). Jag minns att min dåvarande bästa vän Cissi fick en bok i julklapp av sin mamma med bilder på karaktärerna i filmen, och att vi brukade ha sidan/sidorna med Legolas uppslagna och bara dregla över honom varje gång vi umgicks (vilket var i princip varenda dag). Riktigt fina minnen, det där. Haha. Och ända sedan dess är det också som om det hela tiden har funnits en slags underliggande förälskelse, som då och då har fått tillfälle att komma upp till ytan igen. (Nu senast i samband med de två senaste Hobbit-filmerna). Kan väl dock säga att jag nu, så här 13 år senare, inte lider av riktigt samma besatthet som jag gjorde när jag var 11. Men som jag skrev ovan så tror jag att jag nog alltid kommer att ha lite av en "soft spot" för honom. Inte för Orlando Bloom så mycket, utan för just Legolas. Han var en av mina absolut första, riktiga crushes. Och en sådan glömmer man inte i första taget ;)